84

84

– Ok, svarar John med mjuk röst.

Förvånad över att han lät så mjuk i rösten stod jag kvar några sekunder för att kolla att det verkligen var ok.

John klappade mig mjukt på axeln och gick sen iväg. 

När jag ligger i sängen så känner jag mig så förvirrad. Han kan verkligen vara två helt olika personer och den mjuka John är så fin.

Jag rycker till av att det plingar till i min mobil. Det är från ett nummer som jag sett har ringt mig några gånger senaste dagarna men jag har inte vågat svara. Känns så dumt att svara när jag inte ens kommer ihåg personen som ringer mig. Jag vet ju inte ens namnet på någon eftersom hela mobilen var tömd.

Sms:et får mig att börja gråta. Det är från någon som heter Fredrik. Han skriver att han försökt ringa mig och undrar hur jag mår. Han skriver att han är orolig för mig och han ber mig höra av mig så han vet att jag mår bra. Det känns så skönt att någon tänker på mig och bryr sig.

Jag försöker komma ihåg en Fredrik men hittar inte det i huvudet. Kan det vara min bror men det känns inte så. Varför skulle en man skriva så till mig Om han är orolig så måste det vara någon jag anförtrott mig åt och berättat saker för.

Har jag varit otrogen mot John? Är det därför han kallar mig för de fula orden och varför han är så arg? Han reagerade så starkt när jag var ute också.

Undrar om den där Fredrik bor i grannhuset som jag tyckte mig känna igen, det var där som John såg mig och blev så arg.

Men nu var det som om John var ledsen, han har så klart blivit sårad om han kommit på mig att vara otrogen.

Men herregud har jag varit det, jag kan inte riktigt tror att jag skulle vara det. Men det är klart om John och jag haft det dåligt så kanske det inte är konstigt att jag söker tröst hos någon annan.

Det plingar till igen och nu sms:ar den där Fredrik igen att han kommer ner om några dagar för att fixa med pappans hus. Han skriver att han vill träffas.

Jag svarar snabbt att jag mår bra och att jag gärna ses när han kommer ner. Jag gissar att det är så jag skulle svarat. Jag är ändå osäker på om vi bara är vänner eller om vi är mer, för han skriver egentligen inget kärleksfullt utan bara att han är orolig så jag håller det på samma nivå.

Jag tar ett papper från nattduksbordet och skriver ner hans mobilnummer så jag har det fall ifall. Och sen raderar jag sms:en för att John inte ska kunna se de. Lappen gömmer jag under lite annat som ligger i nattduksbordet.

Stegen i trappan är tunga och John kommer in i sovrummet och slänger sig på sängen. Han verkar väldigt trött och sliten. Han känns sårbar och känslig och inte så där arg som tidigare. Jag stänger min mobil av rädsla för att Fredrik ska skriva fler sms, vill inte att John hör det.

Jag får dåligt samvete nu och känner mig taskig, jag har säkert sårat John om det är som jag tror och jag har varit otrogen. Så klart att vem som helst kan bli knäpp av det, svartsjuka och svek kan nog göra vem som helst till en knäpp människa. 

Jag måste få tillbaka mitt minne så jag får reda på om det är jag som skapat allt detta med mitt svek eller om John började vara så här innan. Jag blir så osäker på allt hela tiden. Jag blir totalt knäpp snart om minnet inte kommer tillbaka. Jag vet ju inte ens vem jag är eller har varit. Jag skulle behöva träffa någon vän eller liknande som kan hjälpa mig få tillbaka minnet. 

Jag känner hur John rör sig och ser att han lagt sig på sidan med ryggen mot mig och han ser så liten ut där han ligger uppe på täcket med benen uppdragna som ett barn. Jag tar filten och lägger på honom.

– Förlåt, viskar jag

Och jag kryper nära och lägger mig och håller om honom och klappar honom på armen. Jag känner hur hela hans kropp slappnar av och han börjar andas tungt efter ett tag och jag inser att han somnat.

Med tanke på mängden whisky han druckit så sover han nog hårt.

Jag tar min mobil och smyger ner, gör mig en kopp te och sätter mig i fåtöljen. Jag känner mig så hemma i den. Känns som den är mer hemma än själva huset. Jag hade säkert med mig den sen tidigare.  

Det har blivit mörkt ute och ljuset från gatlamporna skapar skuggor på väggen i vardagsrummet.

Jag tittar länge på hur skuggorna dansar på väggen fram och tillbaka. Plötsligt får jag en bild av att det ser ut som lågor. Ett minne av när jag var liten dyker upp nästan som en film som spelas upp. Jag kommer ut i köket på natten, jag kan ha varit runt tio kanske och det brinner i köket från spisen och mamma försöker släcka det med en handduk som hon slår och slår mot lågorna men inget hjälper. Hon beter sig konstigt och jag ser att hon gråter. Plötsligt sätter hon sig tungt ner på golvet och jag springer fram och tar handduken och försöker slå på lågorna precis som hon gjort men det hjälper inte. Plötsligt är det någon som lyfter bort mig och släcker elden. Det är min storebror som tagit brandsläckaren och även han som räddade mig från lågorna. 

Han skäller på mamma som sitter ihopkrupen på golvet fortfarande. Jag kan inte förstå varför han skäller på henne. Hon blir arg och reser sig och går därifrån. Hon vinglar fram och tillbaka när hon går till sovrummet och jag tycker det är konstigt att min bror skäller på henne hon är ju skadad tänker jag så som hon går.

Nu förstår jag ju att hon var full helt enkelt. Han var arg på henne för att hon var full och det var nog därför som det började brinna. Jag drar mitt finger över ett ärr på insidan av min högra arm och inser att det måste vara från den branden när jag försöker släcka elden. Men jag kan inte komma ihåg att hon drack men när jag tänker efter så kan jag få en känsla av att mamma var konstig ibland och att jag gärna gick undan då. Jag tyckte inte om när hon var konstig och luktade konstigt.

Kommentarer är stängda.