70

70

– Hej, är allt ok? Fredriks röst lät orolig.

– Ja då allt är bra, ljuger jag.

– Du svarade inte på mina sms så jag blev orolig.

– Aha nej, jag har haft lite att fixa med bara så inte hunnit.

– Vad skönt, men du jag åker hem en sväng idag och kommer tillbaka när det är begravning och huset ska säljas och så men vill du ses innan? På en fika eller om vi går en långrunda med Boy? Jag tar med mig honom så du ser inte honom heller på tag.

Fredrik lät nervös och pratade på som aldrig förr. Min kropp reagerade direkt på hans röst, fjärilar i magen trodde jag bara man fick när man var ung. Jag vill bara springa bort. till honom nu direkt och krypa in i hans famn men nej, allt blir bara kaos när jag är med honom. Jag vet inte när John kommer hem och det gör han säkert när jag då är hos Fredrik. Jag orkar inte med mer slag och kaos hemma. Jag vill bara tänka i lugn och ro. Det är nog bra att Fredrik åker hem så jag inte påverkas av honom. Samtidigt känns det lite läskigt för på något sätt känns det tryggt att han finns där som en beskyddare om jag behöver hjälp. Nu blir jag helt ensam igen.

– Nja, jag hinner inte med det idag tyvärr. Vi får ses när du kommer tillbaka.

– Mmm är det verkligen ok med dig? Ska jag komma förbi dig?

– Nej nej, det är bra med mig jag fixar lite hemma bara.

– Mm ok, men du får gärna följa med mig hem om du vill. Ja, jag menar om du är rädd hemma och så. Jag har en stor lägenhet så jag menar inte… ah skit samma. Jag vill inte bara lämna dig i sticket. Jag är rädd för vad du är med om där hemma Jessie. Jag är rädd att du inte söker hjälp utan bara tar allt skit i tysthet. Han kommer döda dig en dag om du stannar det vet du, du fattar det va? Såna som han slutar aldrig, män som slår går över större och större gränser tills det brister. Han behöver låsas in och få hjälp.

Jag känner hur tårarna trycker på, både av hur snäll Fredrik är som bryr sig och för att min situation är så komplicerad. Jag vet innerst inne att jag måste ta ett val men något får mig hela tiden att tveka. Jag hoppas att allt ska lösa sig av sig själv utan at jag behöver göra något men det kommer ju inte göra det. Ett sätt hade varit att John lämnar mig då får jag minst problem och han kommer inte bråka men det känns inte som han är på väg att göra det och jag vet inte hur jag ska göra för att få honom att göra det. Jag gör honom tydligen arg och svartsjuk men det får honom inte att lämna mig utan skada mig så jag vågar inte göra mer av sånt. Om han träffade en annan kvinna skulle det vara kanon ju då lämnar han frivillig och utan bråk gissar jag.

Nej, jag måste nog ta tag i detta själv det vet jag men jag hatar att göra sånt och ta viktiga beslut har aldrig varit min starka sida. Jag tycker mer om när andra bestämmer åt mig.

– Jo, jag vet att jag måste göra något åt det. Det är lite komplicerat bara. Men du vi kan ses när du kommer tillbaks.

– Mmm och du har kvar nyckeln till pappas hus så kom hit så ofta du vill och du får bo här hela tiden om du vill.

– Tack vad snällt.

– Och du…….ring om det är något, lova det.

– Ja jag lovar.

När vi lagt på så känns det tomt i hela kroppen. Som om något viktigt försvunnit från mitt inre. Jag förstår inte vad det är vi har mellan oss mig och Fredrik men det känns så starkt på något konstigt sätt. Eller så är jag bara rädd för att vara ensam med John.

Det plingar till i mobilen och det är Fredrik som skickar sin hemadress och skriver att jag får komma dit när jag vill. Och ett nummer till en poliskollega, förmodligen den jag träffade på sjukhuset.

Han är så snäll och omtänksam och jag är inte riktigt van vid det tror jag.

Jag gör mig en kopp te och sätter mig i min fåtölj med en bok i hopp om att komma ifrån verkligheten en stund men min hjärna kan inte fokusera på det den läser. Jag måste nog börja jobba igen, jag har varit sjukskriven så det räcker och blåmärkena i ansiktet syns inte så mycket längre. Jag behöver göra vanliga saker och få annat att tänka på inte bara elände och problem som det blir här hemma och för att sluta tänka på Fredrik.

Jag får ringa Anna imorgon och kolla med henne om jag kan komma tillbaka tidigare. Och kanske även övertala mig bror om att komma till Sverige en sväng, jag kan ju hjälpa till att betala lite av biljetten. Undrar om jag hade vågat lämna John om min bror var här och kunde backa upp mg och hjälpa mig med det praktiska.

Kommentarer är stängda.