63

63

Jag håller koll på om Johns bil står på uppfarten och plötsligt är den borta. Jag tar Boy med mig och springer snabbt hem och hämtar lite kläder och annat smått jag behöver för att stanna i Görans hus lite till. Jag skyndar mig ut igen ifall John skulle komma tillbaka.

Resten av dagen städar jag Görans hus och myser med Boy och försöker låta bli att tänka på John och vad jag ska ta mig till. Jag försöker pausa allt.

Fredrik ringer och berättar att han är på väg hem och att han köper med sig mat. Jag blir så lugn bara av att höra hans röst i telefonen. Den är så mjuk och behaglig. Han låter trött och sliten, så jag frågar inget om Göran nu. Det är nog väldigt jobbigt att sitta där och vänta och se sin pappa så sjuk.

När Fredrik kommer hem så ser jag i hans ögon att det är illa med Göran. Jag kan se att han har gråtit. Jag vet inte om jag ska fråga eller om han ska få berätta när han vill. Han vill kanske också bara vill pausa. Vi äter under tystnad och plötsligt känns det så konstigt att jag är där.

Allt är konstigt egentligen, jag sover över hos min granne ihop med hans son. Det hade jag varit svartsjuk på om John hade gjort något liknande fast det är klart han vet inte om det.

Jag får dåligt samvete och känner mig plötsligt nästan otrogen.

Jag bestämmer mig för att jag måste hem i dag. Jag kan inte sova över här mer nu, det är bara som jag undviker problemet men det försvinner ju inte för det.

När vi plockar undan efter maten frågar jag hur det är med Göran och Fredrik säger att det är illa och att han nog inte kommer klara sig. Han börjar gråta och jag kramar om honom och vi bara står så en lång stund. Plötsligt blir energin annorlunda i kramen och min kropp reagerar ofrivilligt på Fredrik. Jag tittar in i hans ögon och ser att det inte bara är jag som känner något. Våra läppar möts och känslan i kroppen är så otroligt bubblig. Det känns så annorlunda med honom jämfört med John.

Plötsligt slutar han och backar undan. Han ser ursäktande på mig och säger förlåt. Jag blir kall i kroppen och inser att det råkade hända för att han är ledsen inte för att han är intresserad.

Plötsligt känner jag mig jättedum och vill bara därifrån. Jag samlar ihop mina saker och mumlar att jag måste gå. Han ser nog på mig att jag kände mig dum för han tar ta i mina axlar och säger att jag gärna får stanna här. Hans händer ger mig ilningar i hela kroppen och det enda jag vill är att han ska vända mig om och hålla om mig igen. Jag tvekar en sekund men bestämmer mig ändå för att jag måste hem och reda ut saker med John.

Jag känner mig så ledsen över allt på något sätt. Hur kan jag känna något för Fredrik? Det är kanske för att han är trygg och jag är i en sårbar och jobbig situation och det är ju han också. Nej vad löjlig jag är, detta är bara ett stort misstag. Jag måste släppa det och fokusera på mitt liv hemma och lösa det.

När jag kommer ut från huset och bort från Fredrik så känns det lättare att andas. Allt blev bara krångligare nu. Det är mörkt ute och gatlamporna ger ett så skönt och avslappnande sken.

Plötsligt känner jag att någon tar tag i min arm bakifrån och vrider upp den på ryggen. Det gör så ont att jag inte kan låta bli att skrika till. Först tänker jag att det är någon som vill råna mig eller nåt sånt men sen känner jag andedräkten och förstår att det är John. Han har stått och smugit i busken. Mitt hjärta stannar av skräck. Tänk om han såg mig och Fredrik, jag försöker komma ihåg var vi stod om det kan ha synts från gatan.

– Din äckliga jävla hora, väser han i mitt öra.

Han föser mig framåt mot vårt hus och jag kan inte göra något motstånd alls för smärtan i armen är så stor. Jag försöker se mig omkring om någon kan se mig och hjälpa mig. Finns det verkligen ingen som kan se mig nu och förstå att det är något som är fel. Kan inte Fredrik gå ut med Boy? Jag önskar så innerligt att någon ska hjälpa mig. Jag kan ana vad som kommer hända när vi kommer in i vårt hus. Jag måste försöka ta mig loss från hans grepp. Om John får in mig i huset så kommer han göra mig riktigt illa för han är arg nu riktigt arg. Jag hör det på hans andning och greppet om min arm är hårdare än jag känt tidigare. Jag försöker vrida mig ur hans grepp men då känns det som om armen ska gå av.

– Du är min, fattar du, jag ska fan döda dig, din jävla hora.

Kommentarer är stängda.