57

57

Boy blir överlycklig när jag kommer och han hoppar och stutsar fram på vår promenad. Han har varit hemma själv alldeles för länge så inte konstigt. Min plan hade varit att gå en jättelång promenad med honom men min kropp gör ont överallt så blir bara en kort runda. Inne hos Göran igen så sätter jag mig med en av böckerna i soffan och försöker njuta av stunden men det går inte. Jag har verkligen ont efter Johns sparkar. Funderar på om jag ska våga leta efter värktabletter i köket eller om jag ska gå hem och hämta. Snabbt överväger jag att hem inte är ett alternativ så jag letar lite i köket och hittar ganska snabbt ett så kallat medicinskåp och där fanns det väldigt mycket mediciner. Med två Alvedon i kroppen försöker jag lägga mig och vila i soffan, Boy lägger sig nedanför och tittar upp på mig som för att visa att han skyddar mig.

Jag väcks av att mobilen ringer. Det är Fredrik som undrar om han ska handla hem mat till mig med. Han är på en italiensk restaurang vilket gör mig glad för pasta är min favorit i alla former. Han tar glatt emot min beställning och jag skyndar mig in på toaletten för att snygga till mig lite. Men när jag ser mig själv i spegeln så ger jag upp. Det är inte mycket jag kan göra med detta liksom. Jag ser ut som jag gör. Jag är inte snygg och inget smink i världen skulle göra mig snygg heller. Ögonen som möter mig i spegeln är sorgsna och trötta, tröttare än vanligt. Allt som hänt mig sista tiden har verkligen påverkat mig. Jag ser blek ut och håret behöver klippas. I väntan på Fredrik och maten bestämmer jag mig för att gå upp på ovanvåningen och titta. Det har blivit mörkt ute så jag snubblar fram innan jag hittar ljusknappen.

Här uppe är precis som i vårt hus två rum, det ena är Görans sovrum som nu har Fredriks saker spridda på sängen och den andra rummet är gästrum. Jag är lite förvånad över att Fredrik tar pappans sovrum och inte gästrummet. Det borde väl ha varit hans gamla rum när han bodde hemma? Jag går in i gästrummet och det är som om tiden stannat här inne. Sängen som är en liten enkelsäng har ett vitt broderat sängöverkast på sig och vid fönstret står ett litet skrivbord och på det ett foto på Görans fru och ett litet ljus. Jag får känslan att detta är ett minnesrum av något slag, undrar om det var här hon dog.

Boy skäller så jag skyndar mig ner. Möter Fredrik i köket som trots situationen ser glad ut. Han plockar fram och dukar till oss på köksbordet och vi sätter oss och äter. Det känns så konstigt att sitta här med en ganska okänd människa.  Men väldigt avslappnat och skönt ändå.

– Hur är det med Göran, frågar jag försiktigt.

– Nja, det är inte så bra. Idag var han vaken lite mer så jag kunde prata med honom. Han är lite förvirrad och väldigt trött. De får inte hans hjärta att bli stabilt. Jag orkar inte riktigt lyssna på allt de säger, det är facktermer och prognoser som bara rör ihop sig i huvet så jag koncentrerar mig mest på att sitta hos honom så han slipper vara själv. Han var lite sur idag för han ville hem, han hatar verkligen sjukhus. Jo, han hälsade till dig.

– Åh du får hälsa tillbaka. Hoppas de hittar något sätt att få rätt på hans hjärta.

Fredriks ögon är sorgsna när vi börjar plocka undan på bordet. Det märks att detta tar på honom och att han är orolig för sin pappa.  Plötsligt stannar han upp och tar tag i min axel.

– Men du blöder ju, Jessie.

– Eh, ja, jag slog i huvudet i en skåpslucka.

– Va så långt bak på huvudet! Sätt dig så ska jag fixa det lite för plåstret hänger löst.

Jag sätter mig lydigt på stolen och känner mig nöjd över hur bra och naturligt jag ljög. Han tvättar av såret och får dit ett nytt plåster.

När vi sitter i soffan med vars en tekopp tittar han lite allvarligt på mig.

– Hur hade du slagit i huvudet sa du?

– I en skåpslucka i köket, jag slarvar med att stänga, skrattar jag fram.

– Mmm och märkena på halsen?

Jag sväljer ljudligt och blir svettig om händerna. Det finns inga bra lögner för det, märken på halsen är svåra att få naturligt eller av någon olycka. Jag känner mig irriterad för det har väl inte han med att göra.

– Förlåt jag ska inte lägga mig, säger han lite snabbt. Det är bara en arbetsskada.

– Arbetsskada?

– Ja jag jobbar som polis och jag ser så mycket våld i mitt jobb och då även våld mot kvinnor. Jag har svårt att inte lägga mig i.

– Ok

– Jessie, jag ser och förstår att det är något. Det är ingen skåpslucka du slagit huvudet i. Men jag ska inte pressa dig. Säg till om jag kan hjälpa dig på något sätt. Finns mycket hjälp att få om man vill.

Jag vet inte vad jag ska svara på det. Jag skäms och är irriterad samtidigt. Jag vill inte att folk ska lägga sig i, de förstår inte hela bilden. Vi som hade så trevligt så skulle han tvunget ta upp detta. Jag dricker snabbt ur mitt te för jag måste härifrån.

– Jag måste gå hem nu, säger jag på väg ut i köket med den tomma koppen.

– Ok, förlåt att jag la mig i. Det var inte meningen att pressa dig säger han och hänger med huvudet.

– Ingen fara, mumlar jag fram. Jag måste hem bara. Tack för maten.

En snabb klapp på Boy och sen var jag ute på trappan. Mina tårar som jag kämpat med därinne bara forsar ut nu. Jag går en omväg i kvarteret för att få en stund att gråta klart. Jävla skit, han och Helene kan ju slå sig samman.

När jag ser Johns bil på uppfarten så gör jag mig beredd för klockan är mycket och jag var inte hemma när han kom hem. Risken att han är arg är stor.

När jag kommer in i hallen så försöker jag känna av stämningen i huset men den känns inte konstig idag. Förvånat går jag in i vardagsrummet och John sitter i soffan.

– Hej gumman, säger han kärleksfullt.

– Hej, svara jag tveksamt

– Kom och sätt dig jag har precis börjat se en film

Vad är nu detta, dessa tvära kast i hans humör får mig förvirrad. Han sitter så avslappnat i soffan och jag kan inte motstå att gosa in mig hos honom. Min fina John, som egentligen är snäll. Mitt hjärta slår några extra slag när han klappar på mig och allt känns så där fint och mysigt. Min John är tillbaks. Tänk då så fint vi kan ha det om han söker hjälp, då skulle han aldrig mer behöva göra mig illa. Men det tar jag inte upp idag, inte nu när allt är bra. Idag ska jag bara njuta.

Kommentarer är stängda.