Det känns jobbigt att lämna Boy ensam på kvällen och veta att han är helt själv under natten. Men jag får stålsätta mig för hundar är väl ändå tåliga med sånt? Jag går hem och ser bilen på uppfarten, John är hemma. Så bra, jag har tänkt så mycket idag och vill prata med honom. Om oss och jag måste berätta om hunden jag passar. När jag kommer in så är det så där kusligt tyst igen som det ofta är nu för tiden.

– Hej, ropar jag så glatt jag kan.

Men inget svar så jag går upp och när jag kommer in i sovrummet så kommer John precis ut ur badrummet nyduschad med handduken virad runt höfterna. Han har en enormt snygg och manlig kropp och jag brukar reagera på den men idag känns det inget. Jag känner ändå mig irriterad på honom trots att jag inte vill det. Han ser avslappnad ut så kanske kan det bli en bra kväll ändå. Vi ska kanske sluta att försöka prata och bara ha det trevligt igen, så kan vi ju också hitta tillbaks till varandra. Jag får släppa min irritation.

– Hej, säger jag igen i glad ton.

– Hej! svarar John

Han kommer emot mig och jag ser i hans lekfulla ögon vad det är han vill göra. Han pussar mig ömt på pannan och kramar om mig.

– Var har du varit? Frågar han samtidigt som han drar mig mot sängen.

Hans plötsliga ömhet gör mig lite förvånad men glad och jag känner att min kropp svara på den beröringen. Men vad ska jag säga nu då? Vill ju inte göra honom arg mitt i detta.

– Jag var ute och gick bara, svarar jag så avslappnat jag kan. Det är ju lite sanning i det.

Han lyfter upp mig och lägger mig på sängen och börjar ta av mig kläderna. Jag hör på hans andning hur upphetsad han är och hans ögon är glansiga. Min kropp svarar an på det dock inte som förr men jag är glad ändå att känslan fortfarande finns mellan oss. När jag ligger naken reser han sig och släpper handduken på golvet. Jag blundar och kasar upp en bit längre upp i sängen, jag känner hur han sätter knäna i sängen och rycker av välbehag till när han börjar pussa mig på brösten och jobbar sig neråt. Hela min kropp njuter och jag känner mig så glad att min John är tillbaka. När han kommer till naveln slutar han tvärt, jag öppnar ögonen och tittar in i hans nu svarta ögon.

Chockad över förändringen försöker jag sätta mig upp men han tar tag i mina händer och trycker ner mig i sängen så hårt att det gör ont.

Han ser rasande ner på mig och jag förstår inte alls vad som hände. Vad har jag nu gjort för fel?

– Jag ringde ditt jobb idag, väser han. Och de sa att du tagit ledigt några dagar.

– Ja, jag passar grannens hund viskar jag fram.

– Grannens hund, din jävla hora. Kan du inte ljuga bättre än så, va? Kom igen vem är det du träffar? Nu skriker han ursinnigt.

– Ingen, jag har inte träffat någon John, vädjar jag

Han svingar sin höger hand mot mitt ansikte men tvekar i sista sekund och slår mig i sidan av magen istället. Jag tappar nästan andan av slaget som är så kraftigt. Han tar stryptag och trycker med enorm kraft ner mig i sängen och jag får inte luft. Jag försöker sparka honom och slår med armarna så hårt jag kan på honom. Jag får tag under hans haka och bara trycker upp så hårt jag bara kan. Han grymtar till och släpper mig. Jag lägger mig i fosterställning och kipar efter andan. Han går av och an vid fotändan av sängen och hans händer är knutna som om de är redo att bara slå mig. Han är så arg, argare än jag sett honom tidigare.

– varför gör du mig så här arg, väser han. Du måste sluta göra mig så här arg. Fattar du det?

– Förlåt, hör jag mig själv viska fram.

– Din jävla hora. Om du träffar någon annan kommer jag döda dig, DÖDA dig fattar du det? Skriker han så högt att grannarna borde hört det.

Han kommer mot mig i sängen igen och jag försöker skydda mig genom att sätta mig upp mot sänggaveln. Han går runt sängen och kommer till min sida och tar tag i mitt ansikte med ena handen och trycker mig över käkarna.

– Jag kommer döda dig, väser han fram och ett hånfullt leende sprider sig i ansiktet.

Sen släpper han och går. Jag hör hur han går ut genom ytterdörren och hur han kör härifrån.

Chockad klär jag på mig, jag måste ut ur huset. Jag går in om toaletten i hallen och tittar mig i spegeln. Jag har tydliga märken på halsen efter John händer så jag tar en halsduk och virar den runt halsen så det inte syns sen skyndar jag mig bort till Görans hus.

Boy skäller när jag sätter nyckeln i låset men välkomnar mig glatt när han ser att det är jag. När jag stänger dörren känns det som all luft gick ur mig och jag sjunker ner på golvet och lutar ryggen mot väggen. Boy lägger sitt huvud i mitt knä och suckar. Nästan som om han förstår mig och hur jag känner. Tårarna bara rinner av sig själv. Jag känner mig så ledsen och sviken. Varför gör han så här mot mig? Han var uppenbart svartsjuk och det har jag väl fått en känsla för tidigare men inte fan måste man vara så här våldsam.

Och seriöst, hur tänker han, det är inte så att männen står på kö efter mig. Jag är förvånad att John vill ha mig så vem tror han jag träffar?

Jag bestämmer mig för att sova i Görans soffa i natt. Jag hittar en filt som jag virar in mig i och lägger mig tillrätta i soffan. Boy försöker få plats vid mina fötter men efter en stunds trampande ger han upp och lägger sig nedanför soffan. Han tittar upp på mig och jag känner att han är min beskyddare i natt.