Det här är inte en vanlig bok, hur den skrivs är lite ovanligt

Det här är inte en vanlig bok, hur den skrivs är lite ovanligt


Senaste avsnitten

  • 67
    Jag är så glad att jag inte anmälde John. Tänk så bra allt blev nu ändå. Han har tagit hand om mig sen jag kom hem från sjukhuset och jag börjar må mycket bättre. Jag är sjukskriven från jobbet och sa att jag trillat ner från trappan. Anna ville komma och hälsa på men har medvetet väntat med det några dagar tills jag ser lite bättre ut i ansiktet. Poliserna på sjukhuset trodde inte på mig och de försökte få…

    Läs mer Läs mer

  • 66
    Jag vaknar upp i en sal och minns med fasa alla undersökningar som gjorts. Känns som de röntgat varje centimeter av min kropp. Jag blev så otroligt trött och hade så ont så jag fick någon stark medicin som skulle få mig att slappna av efter allt och det fungerade för jag har nog sovit ett tag. Rummet är litet och opersonligt så som sjukhusrum är. När jag försöker sätta mig upp i sängen så känner jag hur mörbultad jag…

    Läs mer Läs mer

  • 65
    Det är helt tyst och stilla i huset. Jag hör inte John alls så gissar att han lagt sig. Vad ska jag göra nu, gå upp och lägga mig gör jag bara inte? Vägra ligga bredvid det svinet. Men jag har ont överallt och vet inte om jag kan gå någonstans. När jag reser mig känner jag hur det ömmar i revbenen när jag andas. Kan liksom inte andas in djupt utan måste andas ytligt och jag känner mig så…

    Läs mer Läs mer


Jag får inte veta något om vad som kommer framåt utan det är först när jag skriver som jag får veta. Jessie ger mig berättelsen i bilder och känslor och jag sätter mina ord på det.