Det här är inte en vanlig bok, hur den skrivs är lite ovanligt

Det här är inte en vanlig bok, hur den skrivs är lite ovanligt


Senaste avsnitten

  • 78
    – Din man har berättat en del men det vore bra om vi kan höra allt från dig, säger polis Marie. Polismannen går bort och tittar ut genom fönstret och han verkar helt ointresserad av vad vi pratar om. Jag undrar så vad det är John berättat. Jag känner mig plötsligt så osäker på om jag är knäpp och har inbillat mig att det är John som gjorde det här. Jag minns inte så mycket av allt tror jag, så…

    Läs mer Läs mer

  • 77
    Jag behöver inte öppna ögonen för att veta om att John är i rummet. Hans after shave skulle jag kunna känna på mils avstånd. Jag brukade älska den och kunde ligga bredvid honom och bara snusa in hans doft men nu, nej, nu får den mig bara att må illa. Allt med John får mig att må illa så där på djupet. Allt med honom är bara äckligt och vidrigt. Jag försöker känna efter om han sitter precis bredvid mig….

    Läs mer Läs mer

  • 76
    Det sipprar in kalluft när ytterdörren öppnas och den sveper liksom runt mig på golvet och lägger sig som en filt runt mig kropp. Jag blir så kall att jag vaknar till rejält och blir väldigt medveten om smärtan jag har. Jag hör hur det kommer in folk i hallen och någon kommer nära mitt ansikte och säger mitt namn. Det är en kvinna som känns väldigt allvarlig och hon ger sig inte förrän jag har gett någon form av…

    Läs mer Läs mer


Jag får inte veta något om vad som kommer framåt utan det är först när jag skriver som jag får veta. Jessie ger mig berättelsen i bilder och känslor och jag sätter mina ord på det.