Det här är inte en vanlig bok, hur den skrivs är lite ovanligt

Det här är inte en vanlig bok, hur den skrivs är lite ovanligt


Senaste avsnitten

  • 75
    Om livet vore så som man drömt om så är det inte det här livet jag borde ha. Jag drömde om ett enkelt tryggt liv så som man kunde se på tv. Jag ville ha ett hus som påminde om mitt dockhus med två våningar och perfekt stora rum som räckte till för mina två barn som då skulle vara en pojke och en flicka. Ett garage med en lagom stor familjebil som alltid var nytvättad och fin. En gräsmatta…

    Läs mer Läs mer

  • 74
    – Du måste ringa ambulans, viskar jag Men John bara tittar på mig utan att svara med en blick jag inte kan läsa av riktigt. Han ser fundersam ut som om han försöker hitta rätt i sitt inre. Han trodde alltså på riktigt att han dödat mig och nu var han besviken att jag levde. Så måste det ju vara att hans bekymmer när han kom hem nu var vad han skulle göra av mig.  Hur han skulle komma undan…

    Läs mer Läs mer

  • 73
    Känslan i huvudet är svår att förklara. Det känns som hjärnan är sönder. Trasig eller sönderslagen. Jag har ont i huvudet, inte som vanlig huvudvärk utan verkligen ont i alla delar i huvudet. Jag är inte död i alla fall, eller jag tror inte det för jag gissar att man inte har ont när man dött. Fast det vet jag ju inte. Det är tyst i hallen där jag ligger, hela huset känns öde och tomt. När jag försöker resa…

    Läs mer Läs mer


Jag får inte veta något om vad som kommer framåt utan det är först när jag skriver som jag får veta. Jessie ger mig berättelsen i bilder och känslor och jag sätter mina ord på det.